Välkommen att följa min tankar i livet. De kan vara av olika karaktärer men de behöver släppas fria!
Tycker du inte om dem, är det helt ok - de är mina och jag står för dem!

tisdag 17 januari 2012

Var tar tiden väggen -

- mer än halva januari har passerat allaredan - denna månaden som brukar vara lång som ett ösregn?

Har haft lite existentiella grubblerier förra vecka - passat på när dator varit upptagen med döttrarnas tenta och uppsats. Försökt sätta upp lite anspråkslösa mål för året utan att pressa mig själv för hårt. Jag behöver något att fokusera och glädjas över när det är mörkt i sinnet.

Relationen med guldkanten är avslutad vilket också känns bra även om den inte slutade lyckligt.

Ska senare i kväll titta runt och se hur ni har det!
                                                                            kram


7 kommentarer:

  1. Fattar inte heller hur fort det går! Hoppas du är ok!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Välkommen tillbaka ;)
    Tiden försvinner under fulltecknade arbetsdagar, och hellre det än att behöva sitta av tid. Har provat det också, och det är ingen hit
    Kramen

    SvaraRadera
  3. Härligt att du är här igen :)
    Här kommer en liten glädje i mörkret men du får komma och hämta den inne hos mig :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hoppas att du når de mål du satt upp och att du kan se tillbaka på guldkantsrelationen på en fint sätt.

    Hoppas också att sinnet blir ljusare i takt med att solen är uppe länge och längre för varje dag.

    Varm kram och många tankar vid lunch till dig!

    SvaraRadera
  5. Nu saknar jag dig. Länge sedan du visade dig.
    Hoppas allt är förhållandevis bra i alla fall.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Vart tiden tar vägen kan ju undra. Dagarna bara smälter bort..
    Något som är positivt med det är ju att dagarna blir längre och längre och snart blir det förhoppningsvis varmare också..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  7. Fast nu hann jag före....att titta till hur du här det! Låter lite "lågt" men du är väl levnadsproffs som jag så det klarar du väl galant men motvilligt!
    Nog har livet sina svåra stunder, fast jag har inga egna existensiella grubblerir, riktigt förtjust i mig själv faktisk, det är mer omgivningen fylld av egoister och idioter som gör mig bedrövad och nedstämd!
    Var rädd om dig på alla sett och vis!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!
    PS: Även denna "umgängesform" är jag lite tveksam till, dock inte till människorna som du och jag som bloggar. Allt blir lätt lite "ytligt", fast dina inlägg är ju livsbejakande, uppskattas!
    Mitt bloggande var som bäst när jag var långtidssjukskriven och kunde vända och vrida på orden till allt kändes rätt. Ävne kommentarernas nyjanser är viktiga tycker jag!
    Sitter och skriver till dig ifrån jobbet just nu exempelvis...inte ett rätt känns det som, men en rad ska du ha i allafall! (ler)
    Stor Kram ifrån Oumberlige Peter igen i fallatt jag inte skrev det tidigare!

    SvaraRadera

Blir jätteglad om du skriver en rad -
alla dina tankar är värdefulla för mig!
♥ ♥ ♥