Välkommen att följa min tankar i livet. De kan vara av olika karaktärer men de behöver släppas fria!
Tycker du inte om dem, är det helt ok - de är mina och jag står för dem!

måndag 15 november 2010

Livskvalitet!


Är i dag ledig för att kunna gå på ett läkarbesök. Nu är det avklarat och jag njuter av solen ute. En titt på termometern visar 9,9 grader varmt. I natt har det blåste ordentligt men nu har det lugnat sig. Ska ta på mig, gå och fylla på mjölkförådet som alltid tycks sina. Det är väl för vi har mjölk i kaffet...

Ska i eftermiddag vara med min älskade brors 3 ljuvliga barn, som är 3, 5 och 7 år. De är så roliga, ställer så klippska frågor och ger så mycket kärlek. Jag brukar "passa" dem med jämna mellanrum, för att ställa upp för min lillebror som har varit min stora syskonkärlek sen den dagen han föddes. Jag var då 13 år och han blev min vid första ögonkastet! Självklart är han fortfarande bäst och kan inte göra många fel i mina ögon...

Jag känner inte att jag "passar" barnen hans utan istället gläds jag över att ha förmånen att få vara med dem och därför brukar jag tacka honom för att jag fick njuta av dem. De kallar mig oftast Mor på riktig grov skånska troligtvis eftersom mina barn säger Mor till mig medans brorsbarnen säger mamma och pappa till sina föräldrar. Den yngsta tror tom att jag heter Mor och det gillar jag skarpt :))! 

Mina döttrar älskar oxå sina småkusiner och det är bara  besvarat. Brorsbarnen turas om att sova över hemma hos oss, för då har de storkusinernas fulla uppmärksamhet och får var i centrum. Det mår både små- och storkusinerna bra av! Alla vill vara ovillkorligt älskade!!!

Själv fick jag denna ovillkorliga kärlek av min morfar när jag var barn, ända tills jag var 16 år och han dog. Han satte mig som sin lilla prinsessa på en pillestal och jag kommer ihåg så lycklig jag var över hans kärlek och uppmärksamhet, hans vilja att skämma bort mig. Mor och far hade den andre brodern hemma som tog all uppmärksamhet men hos mormor och morfar var jag alltid nummer ett. Tänk så lycklig jag är i dag över detta fantastiska minne som ger mig välmående i högsta grad!

Denna ovillkorliga kärlek har jag alltid velat ge mina barn (eftersom de inte har några morföräldrar/farföräldrar som har haft tid att göra det) men det är svårt att klara av i vardagen när alla måsten måste uppfyllas. Men jag hoppas innerligt att de vet att jag älskar dem och när jag skäller så är det inte på de som personer utan på deras handlingar eller rättare sagt oftast avsaknaden av handlingar...Detta vet jag inte hur ofta jag har berättat för dem, hoppas bara de kommer ihåg det! Men däremot kan jag ge mina brorsbarn detta, eftersom när jag träffar dem behöver jag varken uppfostra eller tjata på dem utan i stället få faster göra lite som hon och de önskar.

Mötet med mina brorsbarn ger mig så mycket glädje och energi att orka med annat i vardagen som inte är så kul. Detta är livskvalitet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir jätteglad om du skriver en rad -
alla dina tankar är värdefulla för mig!
♥ ♥ ♥