Efter en vecka fullmatad av stress de 50 % jag arbetar, däckade jag direkt och sov 5 timmmar. Åt därefter en liten snabb kvällsmåltid innan jag somnade om igen och sov ytterliggare 10 timmar. Alla varningsklockan ringer högt och intensivt - jag måste var rädd om mig för att inte smälla rätt in i väggen. Blir matt och får härdsmälta så fort jag bara tänker på arbetet. Jag har inte råd varken fysiskt, psykisk eller ekonomiskt att bli sjuk!
Så inget är planerat i dag mer än en långrunda med hunden oavsett vädret.
Ja oj där ringer verkligen varenda klocka högt och gällt men vad gör man :( Vad trist när man känner av hur nära man är gränsen. Jag brukade inte heller bromsa och vart det slutade kan du ju gissa. Nu berodde visserligen min krasch på oupptäckt sjukdom men utbrändheten var ändå ett faktum. Att du ska vara rädd om dig vet du ju redan och det är ju ett gott tecken att du åtminstone kan sova men bromsa i tid om du kan ♥ Kram på dig!
SvaraRadera