Bröstcancer

I natt har mina tankar gått till en nära vän som i dag 27/10 börjar sin cytostatika behandling för bröstcancer. 


Jag har tidigare i stort varit förskonad från cancer i vänkretsen och familj. Min farfar dog av hjärntumör men övriga drabbade har överlevt i nu nästa 20 år utan återfall.

Under detta året har 2 av mina närmsta vänner drabbats och det gör mig ont. Min andra vän har precis klarat av sina 6 tuffa behandlingar med cytostatika och fortsätter nu på underhållsbehandlingen.  Hon mår inte bra.

I mitt arbete på strålbehandlingen träffar jag dagligen drabbade och deras familjer men nu finns det cancern även i min personliga sfär. Detta gör ont på ett annat plan. 
Jag måste hitta ett nytt förhållningssätt och
 söka stöd i min tro för jag vill vara både en 
god vän och en bra sjuksköterska utan att blanda ihop rollerna. 


Det är  viktigt men svårt att skilja på just det privata och professionella JAGET för att kunna vara en bra medmänniska.